Varje söndag i Barcelona så är det antikmarknad nere vid gamla hamnen. Den vid Mare Magnum som ligger där Ramblan slutar och Columbus pekar. Igår gick vi förbi och innan jag blev hejdad av en man som ropade “Señorita!” och vinkade att jag inte fick fotografera så hann jag ta lite bilder. Märkligt det där med fotoförbud av gamla föremål. Jag frågade honom varför och han svarade att jag skulle fråga “El porto”, hamnen. Kanske tror de att turister som fotar därmed inte handlar. Stämmer i och för sig på mig och även om jag inte gärna vill kalla mig turist så kände jag mig onekligen som en igår då jag gick runt med kameran i högsta hugg.
Allra först fick jag syn på de här små söta vesporna samtidigt som mitt öga som vanligt fångade mässingljusstakar och upptäckte en något otymplig men garanterat egen handväska.
Jag vet inte vad det är med mig och stämplar. När jag köpte ett gäng gamla stämplar på en loppis för ett tag sedan så ser jag stämplar lite här och var. De är så fina!
Lite längre upp kikade den här farbrorn fram och väckte min nyfikenhet. Vem var han, och vad var det han ville säga när han tittade rakt in i linsen?
Gamla vykort och svart vita foton bär också på sina spännande berättelser. De svenska flaggorna uppe i vänstra hörnet till exempel, hur kom de hit egentligen?
Saftglas i vackra färger väcker alltid ha-begär.
Vill man föra sig som en äkta engelsman så finns det metoder och böcker för det också. Ändå upp i tredje graden till och med. 
Älskar verkligen antikmarknader och loppisar. Mer sånt till folket!
Kommentarer